Journal

Skrev några sidor. Köpte en penna och en ny likadan skrivbok. Skrev några sidor till. Det lättar.

Tidig morgon på gymmet. Är svag. Jag har tränat så många är men typ inget händer.

Skrev ett par sidor i dagboken på papper.

Jag vaknar tidigt. Läser en intervju med Sean Penn i The New Yorker, den dyker upp i mitt flöde. Den var inte värd att lägga tid på. Förvånansvärt ointressant.

Vad har jag mer läst, reportaget om nya Kvartal i Journalisten. Det var mer intressant. Har ju lite koll på det gänget eftersom vi delat lokal fram tills helt nyligen.

Om det fanns en svensk branschsajt som var mer nördig än de som finns idag hade jag kunnat betala för att läsa den.

Det är något av det bästa jag gjort på senare år, starta en bokklubb med en nära vän. Han är en skrivande person och vi pratat mycket om det, hur boken vi läser har skrivits och varför. Väcker den frågor, vidgar den perspektiven, förgyller den tillvaron? Samtalet kretsar har boken som utgångspunkt men flyger fritt. Det är tankeutvidgande och relationsbyggande. Varje gång ses vi på ett nytt ställe. Nästa adress är inte bestämt. Boken vi ska läsa härnäst börjar jag på ikväll, eller imorgon. Jag vill läsa den på papper.

Jag kände en welsh corgi en gång. Det förtar inte min känsla att det är en av världens larvigaste hundraser.

Har precis läst ut: Alefen av Jorge Luis Borges. Den mest litterära (som i referenstät och berättarhistorisk) bok jag läst på länge. Kanske någonsin. Jag tyckte inte om att läsa den, varken språket eller berättelsernas innehåll lockade mig. Men förmodligen skulle intrycket vara ett annat om jag ägnat den mer tid och mer koncentration. Det blir intressant att prata om den i bokklubben.

Den kom på 1940- talet och jag är nyfiken på hur den mottogs då, full av mystik och övernaturligheter kopplade till världsreligionerna och och lokala skrönor.

Det är ”unika rapporten-september”.

Lars Noréns dagböcker

Älskar att läsa detta. Är nu på 2005-2012.

”Där bilarnas inre är våta av tårar.”

Berättar värdelösa grejer ur livet

Klas Östergrens nya har alldeles för många ord. Lade den åt sidan och skruvade upp en hylla vid symaskinen. Käkade gröt till lunch. Gick till gymmet.

Idag lärde jag ett nytt ord av att läsa skönlitteratur: oblomoveri, förmågan att slösa bort sitt liv trots goda förutsättningar vad gäller bildning och idéer.

Sitter på Crum bredvid ett ungt par som dricker bärs och tittar på formel-1 på mobilen.

Satte mig en stund vid Mariatorget som en riktigt parkgubbe. Rekommenderas.

Sprang. Tog ett dopp. Lyssnade på Mixed Signals from Semafor Media och Medierna.

Här är grävlingen.

Lämnade stan. Gick över fälten och drog in fuktig luft. Såg en grävling.

Satte upp ett väggfast litet bort till symaskinen i hallen. En konkret syssla, bra för att bota huvudvärken. Sedan fortsatte vi hem till storsonen för att måla om hans kök. En trevlig stund. Det blev fint också. Jag lyckades dock inte fixa den blinkande lampan i badrummet, mycket otillfredsställande.

Jag träffade Erik igår, vi drack två snabba öl och hann prata om det viktigaste som hänt.

Kulturkanon var med, denna lista på verk som är tänkt som en slags grundbult när det gäller att förstå vad Sverige är idag och varför det blivit så.

Tre år tog det för utredaren Lars Trägårdh och hans expertgrupper att slå fast de 109 punkterna och när listan väl släpptes hände det som ingen kultursida hade förutspått: alla gillade den. Skoja. Den sågades, förkastades, möttes av likgiltighet och hyllades – allt på en gång.

Ett perfekt scenario för den som vill få igång ett offentligt samtal om vilka seniora beslut, skapelser, fenomen och verk som byggt dagens Sverige.

Kanske lite mer problematiskt om syftet är att en gång för alla slå fast vad som är genuint svenskt och i nästa steg lagstadga detta som kravkunskap.

Oavsett kommer debatten att fortsätta. Ett litet tag. Många vinklar och arga utrop över saknade punkter är redan gjorda men det finns fler. Själv har jag inte sett någon lyfta den svenska narkotikapolitikens betydelse för Sverige idag. Och ännu längre tillbaka superiet som följdes av nykterhetsrörelsen. Dom kallar oss mods är visserligen med på listan men svenskars genom tiderna tveeggade förhållande till berusning borde vara med på något ytterligare sätt. Enligt mig. Och det är ju fritt att göra egna listor så jag kan ju peta in något smart på en egen.

Min spaning är att övriga riksdagspartier också insett vilken potential det finns i listan som grepp och att de inte kommer att kunna låta bli att göra en egen.

Kommer en eventuell rödgrön regeringen bara acceptera denna kulturkanon som tagits fram på uppdrag av Tidösamarbetet? Jag är tveksam. Och vad skulle vara ett mer effektivt sätt att få denna Trägårdhs-lista att bli irrelevant än at ta fram en ny? De rödgröna kan välja en egen kul kulturtyp som anses röra sig lite lagom mycket på den egna planhalvan rent politiskt, och göra om allt. Jag ser framför mig en ny tradition där det blir lika obligatoriskt att presentera en ny kulturkanon under varje mandatperiod som det är att göra budgetar eller hänga på Harpsund.

The list must go on.

Utsikten är bra från InnoEnergys kontor på Torsgatan om en säger.

Vi var här med Impact Loop idag för en meetup, branschlingo för en minikonferens. Det var givande. Det är alltid givande att träffa människor som kan en massa saker som en själv inte kan.

För mycket text.

Jag köpte den här pärlan av en gubbe i Mälarhöjden för tio år sedan och redan då var den gammal. Tillverkad på 80-talet skulle jag gissa att den är, alternativt sent 70-tal. Dawes. British steel. Guldig och brun. Jag köpte den för att kunna vara med på Julita duathlon 2015. Det var inte den snabbaste eller snyggaste cykeln som var med. Inte heller den fulaste. Långt ifrån. ”Kolla in hojen minns jag att jag hojtade när jag passerade kyrkan”.

Efter det där loppet stod den på gården i stan i flera år tills den blev helt sned i bakhjulet. Tills slut började jag må dåligt över denna materialförstörelse och lämnade in den till cykelverkstaden i Gamla stan, den där Lars jobbar. Den blev rak och jag cyklade på den ett tag, tills samma sak hände igen och bakhjulet blev snett. Då fick den stå i några år till.

Nu är den tillbaka efter en ny runda på verkstad och jag hoppas att den rullar friktionsfritt åtminstone säsongen ut. Jag vill ogärna skrota gamle Dawes.

Det var fina dagar på torpet. Jag hade gärna stannat längre, gått i skogen, sprungit på grusvägarna och druckit svart kaffe på tomten. En kollega som nyligen köpt sommarhus i Hälleforsnäs tyckte det var perfekt att deras tomt är liten. För mig är det helt tvärtom, tomten måste vara stor. Det är ansträngande att klippa gräset men lättare att andas.

Sådana här nyheter är spännande. En udda händelse som gäckar lokalsamhället. Quebec mayor wants answers after thousands of litres of water stolen from fire hydrants

Sommarens sista suck kanske. En lisa för själen oavsett.