Andreas

 

Fucking hell! Punka igen! Vad är det för jävla skitgrejer!? Satans jävla ballefjongskit är vad det är. 

</div>
<div>Jag cyklade till affären. Tog ansvar för klimatet och fick lite motion. Men vad händer strax utanför byn – jo samma sak som <a href="http://www.andreasjennische.com/2016/08/snok-huggorm-pokemon-go-och-varfor-far.html?m=1" id="id_bea5_8277_dc8f_d9ba">häromdagen</a>  Det är ju själva fan. Måste vara själva fälgen det är fel på. Nästa gång ska jag tejpa hela skiten med silvertejp och köpa extra stark slang. </div><div><br></div><div><img id="id_32b6_c0cf_fae9_cd7d" src="https://cdn.uploads.micro.blog/10976/2024/cd7ebe24b3.jpg" alt="" title="" style="width: 298px;height: auto"> <br></div>
<div>

</div>
<div>Nu går jag här igen med cykeln bredvid mig. Dessutom med tyng ryggsäck. Jag får se det som ett träningspass. Jag har musik, jag har ork och jag har lördagsgodis. Det skulle kunna vara sämre. Mycket sämre. </div><div>Ändock: Helvete vad arg jag blir. </div><div><br></div><div><b><i>Soundtrack</i></b>: </div><a href="https://open.spotify.com/track/77hlBnevpj8cbiH7sc0Iro" id="id_cdee_148b_4d7e_829d">Kendrick Lamar</a>

Jag älskar fotoalbum. Sådana där man kan bläddra i, med inklistrade fotografier och kanske några enkla bildtexter. Det är något helt annat än digitala motsvarigheter. Hur välordnat ett Dropboxkonto eller album i mobilen än är ger det aldrig samma känsla. 

Min mamma visade mig idag ett fotoalbum, med hårda pärmar, som mormor gjort. Det var fullt med bilder från mina första levnadsår. Vilket tidsdokument. Jag ser ut som vilken liten knodd som helst men mina föräldrar. Vilka snyggingar! 

Se bara här:

 

Och ett år senare här:

 

De gula tonerna, glasögonen, frisyrerna! What's not to love!

Vad kommer jag lämna efter mig i albumväg? Inloggningsuppgifter till Google photo med 100 000 osorterade bilder från 2008 och framåt. 

Stackars avkomma. 

 

Det hände aldrig när jag var ung, bodde på landet och cyklade nästan uteslutande grusväg. Det var aldrig någon som fick punka. Nu händer det hela tiden. Är det däcken och slangarna som blivit sämre, vägarna vassare eller är det bara otur? Det hände mig idag igen, när jag och storsonen varit ute på en mycket spännande Pokemon-jakt nere i byn (vi tog över hela tre gym) så var däcket plötsligt platt. Det var på väg hem. Mitt på en vanlig grusväg hände det. Supermärkligt. Nya däck och ny slang var det också. Rutinerad som jag är har jag ny slang hemma. Att lappa bryr jag mig inte om längre, det känns som att lapparna blivit sämre. Sista gångerna jag lagat så har de börjat läcka efter ett tag. 

 

Nåväl. Ormarna också ja. Först vid kyrkan. En svart och perfekt gulfläckad snok ringlade sig över grusgången mitt framför oss. 

Sedan på vägen hem, då jag gick där med cykeln bredvid mig (sonen hade åkt i förväg) så kom nummer två. En perfekt sicksackig huggis. Häftigare än alla Pokemons jag fångade. Men om jag inte gett mig iväg på den där turen hade jag varken fått se Pokemons eller ormar. Och jag hade aldrig spelat Pokemon om det inte var för barnen. Alltså: spela Pokemon med ungarna, ge dig ut i landskapet och se ormar! Ni lär känna varandra bättre på samma gång. Win win. 

 

 

Vaknade med dålig känsla. Gick upp, drack kaffe och läste en stund innan övriga vaknat. Kanske var det höstvibbarna, kanske var det "baksmälla" efter några fantastisk sommardagar på Öland, kanske var det bara en sådan där dålig vibb som dyker ner i mig då och då. 

Jag klarade dagen hyfsat bra ändå. Började snickra på en bänk till farstun, sprang långt, kickade igång gamla SoulEnduro igen och lagade tacos. 

Planerade lite med kalendrar, inför kommande hemfärd, skolstart och back to work. 

Men en dryg vecka återstår. Jag ska ta vara på den. Imorgon siktar jag på lång Pokemon-tur på cykel med storsonen. 

Vi är tillbaka @ the residence of Gunsan aka svärmor, efter en fantastisk minisemester på Öland. 

Barnen har varit glada (mest), vi har ätit gott utan att vara i närheten av en spis, både jag och Helene har hunnit springa lite, vi har sett vackra platser och gjort lagom med aktiviteter. 

Solen har varit med oss hela tiden. Bra för oss som turister, sämre för de bofasta på Öland. Vattenbristen är enorm. Den som vattnar på tomten åker på böter. Ägarna till den B&B vi bodde på i Kastlösa hade byggt en stor betongcistern under huset där de samlade allt regnvatten för att kunna vattna grönsakslandet. 

Jag sprang över Alvaret i morse och det var en mäktig känsla. Där var jag helt omgiven av karg ängsmark med ölandstok, enbuskar, komockorna och sten. Jag sprang till mitten, fyra kilometer rakt österut, sedan vände jag tillbaka. Jag hade en tid att passa. Det var en av de bägge löparupplevelserna på länge. 

Andra bra saker med Ölandstrippen kommer här:

Krogarna Mätt i Mörbylånga, Fågel Blå i på Ölands södra udde och Kårehamns fiskekrog (världens bästa fish and chips) är alla mycket värda. 

Fågelskådaren som ideellt lånade ut kikare och berättade om både jaktfalkar och sälar till både barn och vuxna vid Långe Jan. 

Bed and breakfast-stället Som Hemma i Kastlösa.

Lajvarkillen i Eketorps fornborg som glatt lärde ut både skytte med långbåge, bakning av kornbröd och spelet hnefatafel. 

Seby läge, extremt fin men dålig badplats. 

 

 

 Storsonen aka bonussonen ❤️ 

 

Det är ju fel att tagga de här texterna från Öland med #torplife egentligen men det är en del av långsemestern och jag är snart tillbaka i Sörmland så det får gå. 

Vi har haft en mycket fin dag på södra Öland. Vi drog till sydligaste spetsen direkt efter frukost på shabby chic-paradiset Strandnära B&B i Stora frö. Där var ekorekomat, vitt trä, rep och detaljer i guld som gällde. 

På sydspetsen knallade vi uppför de 200 trappstegen (knappt) i Långe Jan, klapprade med svarta stenar vid havet, spanade in sälar och skrakar med tubkikare samt käkade stadig lunch på restaurang Fågel Blå. Det blåste men solen värmde och själen dansade av att kunna blicka ut över obruten havshorisont. 

 

Sedan drog vi till Seby läge och tog ett dopp (jag och storsonen, övriga bangade) vid en klassisk badpir anlagd på 1940-talet. 

Den lilla och mycket välskötta anrättningen (en gräsmatta, en flaggstång, ett dass och en pir) råkade till allas lycka också vara ett pokestop. 

 

Vidare till Kastlösa för övernattningsställen Som hemma. En B&B i form av några ministugor på en familjs tomt. Rent och trevligt. Middag åt vi återigen i Mörbylånga, på Lindas. Bra enkel mat och trevlig personal. Kan rekommenderas. Mätt på torget är också bra, ett ombyggt gatukök som nu är krog. 

Om jag orkar går jag upp tidigt imorgon för att springa en sväng innan vi avslutar denna tour med Eketorps fornborg. 

Hade tänkt skriva ett vykort idag. Fick sådan lust att skrivs för hand, men det blev inte av. Kanske imorgon. 

 

 

Jag har skrivit alla blogginlägg den här sommaren på en smartphone. Nej förresten, jag har skrivit nästan alla inlägg på den här bloggen någonsin på en smartphone. Det är både bra och dåligt. Det går att göra när som helst, kräver ingen extra utrustning och är snabbt. Det dåliga är att det inte alls ger samma känsla. Ibland saknar jag smattret från riktiga tangenter så mycket att jag skiter i att skriva något här. Det där artificiella ljudet som är inbyggt i en Iphone är inte samma sak. 

</div>
<div>Fast ibland sätter jag på det där ljudet ändå, för att det ska höras att jag skriver. Annars märks det ju knappt. Jag skulle ju lika gärna kunna sitta och kolla på någon imbecill tutorial till CS Go (fråga en tolvåring vad det är) på Youtube som att skriva. Det ska märkas när man skriver. Det är en hedervärd aktivitet, även om det inte innebär något djupare än ett enkelt blogginlägg. </div>
<div>

</div>
<div><img id="id_6d2e_6d6a_cdf8_8e55" src="https://cdn.uploads.micro.blog/10976/2024/4598f4cf79.jpg" alt="" title="" style="width: 298px;height: auto"> <br></div>
<div>

</div>
<div>Jag sitter på altanen till svärmors hus i Hovmantorp och dricker kaffe. Jag ska strax resa mig för lite trädgårdsarbete. </div>
<div>

</div>
<div>Det ser ut att bli en fin dag i den här delen av kungadömet Sverige. </div>
<div>
</div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div>Innan jag sätter punkt för nu ska jag tipsa om en artikel jag läste på ämnet Hillary Clintons e-post, som varit ett hett debattämne i politiska kretsar i USA. Under tiden som utrikesminister hanterade hon en väldig massa mejl via en privat server – som <a href="https://www.theguardian.com/us-news/2016/feb/29/hillary-clintons-final-state-department-emails-released-from-private-server" id="id_458d_812f_711d_e11e">offentliggjordes</a> i våras. <a href="http://graphics.wsj.com/hillary-clinton-email-documents/" id="id_83f0_2722_be8_7026">Du kan söka bland några av hennes mejl här </a>om du är intresserad. </div>
<div>
</div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div>Men det jag skulle tipsa om var egentligen den här <a href="http://politi.co/2aBk8XZ" id="id_744f_ccd5_8548_a722">artikeln från sajten Politico</a>. Den handlar om Clintons tidigare stabschef Cheryl Mills. En stenhård person, vilket visar sig i hennes mejlkonversationer med Hillary. Den enda personen säger nej till Hillary heter artikeln. Bara en sådan sak. </div>
<div><br></div>
<div>Okej. Nu ska jag klippa häck. </div><div><br></div><div><img id="id_e754_6a2d_29bc_40e3" src="https://cdn.uploads.micro.blog/10976/2024/7c99f67865.jpg" alt="" title="" style="width: 298px;height: auto"> <br></div>
<div><br></div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div></div>

 

En liten tripp söderut är aldrig fel. Målet: Öland. Men först ett par dagar hos svärmor Gunsan i Småland. 

Här luktar det som det ska och när man kommer fram blir det mackor och kaffe trots att klockan är sent. Utmärkt bra. Kaffe och mackor kan man äta hur sent som helst. 

På väg hit kopplade vi upp Spotify på bilstereon och körde varsin låt och så fortsatte vi så. Det blev en salig blandning. Justin Timberlake, Danzig, Marcus och Martinus, Richard Hell, Dolly Style, Dead Kennedys och M.I.A.

Bra skit. 

Tolvåringen för tuff för att välja själv men var noga med att påpeka allt som sög. Typ allt. 

Det var en rolig resa. 

 

Enligt vad jag minns bestämdes att vi skulle höras idag igen men att det lutade åt att mamma och pappa ville komma över en stund idag. 

Enligt vad mamma minns bestämdes det att hon och pappa kommer över en stund idag efter jobbet. 

Inget av det där hade jag i huvudet när jag stående på Max i Eskilstuna fick ett sms av Calle som förslog pizza nere på byn ikväll. Med alla barn. Javisst sa ja. Bra idé. 

Vi var precis på väg att åka när vi fick besök. Mamma och pappa! 

Men vi bestämde ju att vi skulle komma idag, sa mamma. 

Jaha? sa jag.

Men vad gjorde det. Morsan kanske blev lite sur en kort stund för att jag lyssnar dåligt. (Och ja, jag kan bara erkänna. Ibland lyssnar jag dåligt. Det är många olika röster och viljor att ta hänsyn till och vissa saker ramlar igenom.) Hur som helst slutade allt gott. Vi tog med alla till pizzerian i Äsköping och det blev trevligt som vanligt när man är många vänliga människor på ett och samma ställe. Ungarna åt snabbt utav av bara helvete och älgade sedan runt halva Äsköping i jakt på Pokemons. Jag snappade upp att Missionskyrkan är ett gym och att Julitahallen samt Medborgarskolan i Fogelstad är ett Pokestop. 

###

Senare, efter kaffe och glass på torpet, springer jag en sväng i kvällsljuset. 

Rågfält, blandskog, jakttorn och tomma grusvägar. Några kilometer bort, där fälten sträcker sig som längst, minns jag hur jag som barn fantiserade att där var prärie. Gruset rasslar under skorna. 

 

###

Vid åsen där 56:an korsar har jag stått och väntat på bussen 40 000 miljarder gånger. Rest bort från föräldrar och småsyskon till något annat, något eget, något mer spännande. Vägen luktar likadant idag som den gjorde då.

###

Åkte tur och retur Stockholm i förmiddags för att hämta lite grejer och mata fiskar. Lyssande klart på Jenny Nordbergs De förklädda flickorna i Kabul. Den handlar om Afghanistan, "ett patriarkat i sin råaste form" som det heter i boken. Ytterst läsvärt. Ett gediget reportage på alla sätt. 

 

 

Värmen är så tät att den sätter sig på humöret. Det är svårt att hålla huvudet kallt om en säger.

Det är bara att parkera sig på stranden och bada, läsa och snacka skit om andra badgäster. Så där man gör lite oskyldigt ni vet. 

De senaste dagarna har jag kämpat med Lotta Lundgrens Timme noll. Jag har satt upp en regel för mig själv att varannan bok jag läser i sommar ska vara skriven av en man och varannan av en kvinna. Den här tillhör kategori två. Tre kvinnoöden flätas samman på ett mycket stilistiskt snyggt sätt och det är tre till synes tre helt olika berättelser som tar form. Mycket litterärt. Inget du bränner igenom på en dag. En sådan där bok som äter på dig under tiden och som kommer att lämna ett diffust men bestående intryck i form av en känsla eller lösryckta fragment. 

###

Ungarna är glada och har kompisar och äter blåbärspaj så de ser ut som drunknande clowner. 

###

Jag tittar i kalendern. Det är... som att titta i en kalender. 

###

Kvällen är ljum och jag diskar till nya 

Metal Church. 

Jag tänkte på det idag. Jag var med om en sak som ställer det där på sin spets. 

Det är lite känsligt att skriva om det här eftersom det rör människor i min närhet. Men då jag är säker på att det inte påverkar relationen till de som är mina vänner på riktigt (M.G.) gör jag det ändå. Det är sedelärande. Jag har själv lär mig något. 

Jag sitter i den bil med en nära kompis och dennes vänner (som jag inte känner alls). Jag har blivit medbjuden för att göra en rolig grej. Jag är glad för att ha fått chansen att vara med, vilket jag försöker visa genom att vara snackig och trevlig. 

Vi svänger in på en parkering för att invänta fler bilar med folk som ska med. 

Plötligt säger några personer i vår bil hårresande saker om ett gäng somaliska män som står i närheten. 

Jag blir helt paff. Det är ord som är långt bortom det okej. Jag blir ledsen eftersom de där orden genast gjorde att jag började omvärdera sällskapet jag befinner mig i. Jag blir också ledsen å de somaliska männens vägnar. 

Men jag säger ingenting. Jag håller god min. Av artighetsskäl, antar jag. Och av feghet. 

Sedan åker vi vidare och gör den där roliga grejen ihop. 

Jag sitter och tänker på den där händelsen nu. 

Jag är så besviken på mig själv. Jag skulle ja sagt något. Även om det skapade dålig stämning och gjorde att jag väckte antipatier. Det är ju i just sådana situationer man måste stå upp mot rasism och främlingsfientlighet. 

Jag ser det som ett test. Nästa gång vet jag hur jag reagerar (fegt) och då ska jag  tvinga mig själv att göra det rätta. Att sitta och tänka motstånd gör ingen skillnad. 

Tegelbruket är så vackert där det ligger mitt ute på åkern intill storgodset Fogelstad. Jag har alltid kallat det tegelbruk men egentligen är jag osäker. När jag gick i Julita skola för 30

år sedan (wtf!) hade vi en historiebok där bruket fanns med på bild, i form av en oljemålning. Den gången tror jag fröken pratade om att där hade tillverkats kanonkulor och nu när jag tänket tillbaka på det vet jag inte vad som är sant. Kanske båda. Tegel oftast, kanonkulor ibland. 

Jag och Calle sprang förbi där i morse. Vi bestämde träff vid 09 för att klara av löpningen innan den värsta hettan skulle slå till. Vi körde varvet runt kyrkan. Det kortare. Via Gimmersta, inte via Pepparkällan. 

Jag känner det ännu i benen.

###

Nere vid sjön träffade vid Mathias och Malin. De var där med både dotter och hund. Mathias bjöd med mig till en paintball-sejour på lördag och jag är nu sjukt peppad. Det blir som back in the old days, fast bättre. Jävlar vad jag och Mathias och brorsan lekte krig som barn. Det var det enda vi gjorde. Leka krig, bygga lego och elda. 

###

Vid stranden träffade jag också en annan gammal bekant frön skoltiden: Anna B. Hon har också blivit stockholmare med åren och är nu tillbaka som sommargäst. Våra barn hittade varandra över en omgång Pokemon Go. 

Tänk vad en gemensam lek kan förena. 

 

Luften stod helt stilla efter lunch. Det var inte solklart men varmt. Jag och tvillingarna packade ryggsäcken och gick ner till playa del Aspen. 

Bromans var där.

Ungarna lekte på och vi vuxna kunde sitta och läsa varsin bok, ta ett dopp, småsprata. 

Det var precis vad jag behövde idag. Vi har haft övernattande gäster (tre olika sällskap) sedan i lördags och även om vi känner alla väl och alla är förslagna människor som är delaktiga i alla bestyr med mat och grejer så behövs en paus efteråt. 

 

På stranden läste jag i Lars Wilderängs "Stjärnklart". Det är första gången jag läser något av honom. Jag vet bara att han bloggar och tweetar under namnet @Cornubot och har fått för mig att han skriver grejer som absolut inte var för mig men den här gillar jag. Det är en thriller med prepper-tema. Sverige (och världen) lamslås när all elektronik slutar fungera. Orsaken är ett damm (i sjävla verket en typ av artificiellt liv) som sabbar allt som innehållet elektroniska beståndsdelar. Bilar, telefoner, vattenverk, moderna vapen, kommunikationsutrustning, allt. Det tar bara några dagar innan civilisationen börja krackelera.

Karaktärerna är kanske lite stolpiga på sina håll men berättelsen är rapp och mycket spännande. Bra!

###

Pokémon Go är sedan helgen en del även i vårt liv. Barnen (och jag) har varit på jakt både på fält och nere vid sjön och alla är mycket entusiastiska. 

2016 kommer att gå till historien som året då alla världens barns favoritsysselsättning plötsligt blev att gå på promenad. Fantastiskt. 

Frågan är när det börjar kommersialiseras på allvar. Som min granne och vän här ute sa: "Det är väl bara en tidsfråga innan företag börjar betala för att få husera ett pokestop eller ett gym".

Den dagen den... ja den dagen. 

 

Det gör att jag läst fler böcker de senaste veckorna än jag under hela våren. 

Det är lätt att glömma bort hur kul det är att läsa. Utöver själva inhämtandet av faktaberättelser, skönlitteratur eller vad det nu vara månde – så gillar jag själva handlingen. Det krävs att man sitter stilla en stund. Och det kräver koncentration. Jag drabbas ofta av rastlöshet och konstigt nog fungerar ofta läsning på ett botande sätt. Det är lättare att ta upp telefonen och fippla runt lite men varje gång jag tvingar mig att läsa en bok istället blir jag mer tillfreds. Jag ska försöka komma ihåg detta när arbetshösten är igång igen. 

###

Min nya träningsbänk gör succé. Den står där på gräsmattan och både jag och Helene går dit lite titt som tätt och lyfter några hantlar eller kör lite spontan bänkpress. Det går ju att lyfta lite även efter en öl eller så... 

Helene har köpt ett bålträningshjul. Ni vet ett sådant där hjul i plast med handtag på varje sida. Man lägger sig på knä med hjulet i ett fast grepp och rullar sig sedan fram så långt man kan för att sedan rulla tillbaka igen. S V i n J o b b i g t. Men bra. Jag gör tre gånger tio varje dag. Det gäller att förbereda sig för en höst framför datorn igen. Det är livsfarliga grejer och kräver en kropp i trim. 

###

Repa? Ja kanske att det blir ett rep men Jimpa och Stoffe snart. Båda har uttryckt positiva känslor. Jag fnular på några dängor. Rakt och enkelt såklart, värdelös som jag är på att spela. Men det man förlorar på teknik och musikaliskt kunnande tar man igen på känsla och humor. 

###

Ikväll är jag barnvakt åt systersonen. Han är en ängel och somnade som på beställning. Mina egna barn... är mina egna barn. Krångligare so to speak. 

###

Verkstan ute i ladan kommer att bli skitbra. Ett blivande favorittillhåll. 

 

Det är så tomt på människor. Samma stånd som säljer kläder år efter år och en tom stor yta. 

Men det är inte så konstigt. Det är en värdelös plats. Där finns inget att hänga upp blicken på och ingenting att göra. Subways lilla uteservering är inte nog. 

Det hus som planeras där busskupolen ligger idag kan omöjligt göra något värre.

Ja det är sådana tankar som slår mig varje gång jag rör mig i Katrineholm. Det är ett så konstigt centrum. Utspritt och öde. Antar att folk hänger på sina trädäck istället för i stan. Det hade jag också gjort. Det tråkiga med det är att det finns få skäl att tro att centrum ska bli livligare så länge trädäcket är det hetaste. 

 

Det finns ett garage bredvid torpet som hyrs av två män i sina bästa år. Förutom att de är i sina bästa år råkar båda ha samma namn. Vi kan kalla dem för Nicke. Nicke är för övrigt också ihop med Nickes syrra. Eller inte längre förresten, för Nickes syrra har enligt obekräftade uppgifter... ja det hade hänt något.

Hur som helst. Nicke den första, det är han jag känner, har köpt en ny bil som han håller på och finurlar med. En gammal Oldsmobile importerad från staterna. Bred som en tresitsig soffa och lång som en båt är den. Nicke visade upp hur han lagat golvet i den. "Det fanns inget golv alls i an när jag fick an". 

När vi stod där kom vi in på Power Meet. Han hade inte varit där i år. "Det börjar bli för mycket. Man orkar inte åka dit längre. Det är bara krångel". 

 

Nicke hade läst lite sporadiskt om rånet på arrangören Kjell Gustavsson och var inte förvånad. Det är bara kontanter som gäller på Power Meet och "de som gjorde det hade koll", sa Nicke. 

Enligt honom har hotet om att arrangemanget nu läggs ner yppats ett antal gånger förr, när Västerås kommun hotat med att höja hyran för arrangemanget till exempel. 

"Och då har han bara helt lugnt sagt att jaha då tar jag det här till en annan kommun... Det är en sniken jävel det där".

Ja vad det jag. Oldsmobilen är fin hur som helst. Någon gång i framtiden ska jag köpa en pickis av Nicke. En mattsvart. Med customlack som Nicke säger. 

 

 

Kollar in på Twitter idag och förstår att mediemän ska spela Pokemon Go. Jag fattar ingenting. Jag googlar lite och nej, jag tar tag i andra saker.

Jag gräver en grop, målar en hylla, gräver ur en halv rabatt, lyssnar på sista Mattsson & Helin  lagar lunch till ungar, diskar, springer en runda, lyfter lite halvtunga grejer på nya #byggaträningsbänk, plockar en liten hink blåbär, lyssnar på Atladottir & Bjurwald  gör paj på alla blåbär, tar barnen till stranden för ett eftermiddagsdopp, äter middag med min fru, äter upp pajen, kollar en stund på Scooby-Doo med barnen, nattar och läser senaste Ludwig Licht-thrillern. 

 

Sammanfattning: en bra dag. 

Imorgon: hyra släp och hjälpa sommarkompis att köra skit till tippen. 

 

 
 Det är överlämningsdag. Storsonen ska till sin pappa. Vi åker med hela gänget och gör en dag i Strängnäs. Passar på att hälsa på båda systrarna. Den ena i ny lägenhet, den andra i nytt parhus. 

Centrala Strängnäs är så puttinuttigt, det är låga nätta hus och småskalighet. Strängnäs kommun har något fler invånare än Katrineholm men tätorten måste vara mindre. 

Det är strålande väder. Visholmen, en halvudde mitt i stan, har mycket fina badställen och stora gräsmattor. Västervikstorget vid hamnen är en riktig sommarplats med uteserveringar och hamnpromenad. 

Det är vackert och väldigt stillsamt. 

 

###

När vi efter att ha käkat mat går mot bilen passerar vi sådana där typiskt svenska flerbostadshus, två eller tre våningar i mellanbrunt tegel med vita balkonger, eller franska balkonger. En sådan gata kan man se i vilken mellanstor svensk stad som helst vågar jag påstå. Men jag blir gärna motbevisad. 

####

Ronaldo skadar sig i EM-finalen. Det händer när jag står med händerna i diskbaljan. Jag som satsat en liten peng på Portugal. 

 

Får vi vara uppe längre än vanligt? Får vi vara uppe lite längre än vanligt? Får vi  det? Får vi det? 

Helst sagt med en ton av kränkthet. 

Nej, svarar den tyngda föräldern och ser på klockan att tiden är förbi "vanligt" för flera timmar sedan. 

Sedan blir det ju skit av alltihopa. En stund. Tills all ilska blåst över och en till slut sitter där som en "vinnare" bredvid sovande barn. 

Ja herreminje (vad är det för uttryck egentligen? Herre min Jesus?) vad det tar att vara förälder ibland. 

Men det ger också. Och det är ju en jävla tur alltså. 

###

Imorgon är en ny dag. Nya ögonblick av lycka, nya strider. 

###

Dagsverket har bestått av att läsa ut Qaisar Mahmoods roman Halva liv (fantastiskt bra om en svensk-pakistanier och svårigheten att hitta rätt i nätet av traditioner, familjära förväntningar, individuell frihet och kärlek) samt att bygga en träningsbänk. 

Om jag inte blivit tvungen att åka in till Lövåsen och köpa ny spik hade jag klarat att bygga ihop den av material jag hittat i vedboden. Recycling FTW!

###

Det var vita gäss på sjön i eftermiddags men vi bangade inte bad för det lilla. 

###

Imorgon ska vi till Strängnäs en sväng. Där bor mina systrar. 

###

Solnedgången idag.... mäktig

 

####

Skalbaggen vi hittade på vägen till dass. Ännu mäktigare. Nästan fem centimeter lång. Ska kolla upp vad den heter när jag hittar ungarnas insektsbok. 

 

 

Att blogga så här om livsbestyren är ingen lek. Det krävs disciplin och skräpa. Dessutom skadar det inte om du tar lite bilder på både fula och fina saker under dagen. Den senaste veckan har jag slarvat lite. Jag har inte uppdaterat varje dag. Det har blivit sent och jag har haft fullt upp. Egentligen är det ju något positivt kan tyckas. Men för er läsare är det ju självklart ett nerköp. Jag lovar att skärpa mig. Det blir inga romaner men någon liten tanke ska sättas på pränt varje dag trycker jag. 

Temat den här gången är fysisk trötthet. På ett bra sätt. Jag började med att springa 12 kilometer med Calle, fortsatte med att röja sly i flera timmar och sedan kvällsbad på det. Är nu sådär skönt svampig i kroppen. Hade tänkt att spika ihop en träningsbänk idag men det får bli i helgen istället. Hade helt enkelt inte tid. Jag har en fin gammal blå bräda som borde funka fint. 

 

####

Började läsa Qiasar Mahmoods "Halva liv" igår och den bådar mycket gott. 

####

Min kompis Mattias Tjurn Andersson har startat egen vinlåda och lanserar nu sin första butelj. Ett rosévin. Rosa skjut alltså. Eftersom jag är mäkta imponerad av hans kunskaper och mod att dra igång något eget har jag med glädje och stolthet beställt några flaskor för uthämtning i Julitahallen. Lägg namnet 

####

För övrigt är min fru den bästa personen ❤️

###

Ladan håller sakta med säkert på att förvandlas till ett trevligt ställe att vara på och greja med grejer istället för ett ställe man bara tjongar in skit i. Jävlar vad Helene och barnen fixat. 

 

 

Solen är tillbaka. Både igår och idag hyllade vi stjärnans kraft genom att tillbringa större delen av dagen på stranden. Packade kylboxen (helvete vad de är opraktiska att bära) med mat, bryggde kaffe och tog med kex och grejer. Vi har också begått säsongspremiär för klipphoppning. Jag och storsonen samt kompisarna på andra sidan åsen gick dit och fick adrenalinpåslag. Det händer något i en när man kastar sig ut från flera meter höga klippor för att landa i mörkt vatten. Väl i vattnet sköljer även positiva känslor över en. 

 

####

Patrik och Maia tittade in idag och gjorde oss sällskap på playa del Aspen tillsammans med deras lilla dotter. Vi pratade om att springa och om Boulder, Colorado.

"Det ställe i världen jag helst skulle vilja på bo" som Patrik säger. Jag skulle gärna åka dit. 

####

Ikväll var vi på middag hos sommarkonpisarna. Tidigare än vanligt, det brukar bli av först framåt augusti. Calle och jag bokade löpardejt. 

 

###

Apple Musics spellistor är fortfarande bra. Idag lyssnade jag på Dave Mustains (från Megadeth) metallista. En av de bättre faktiskt. 

####

Läste ut sista boken i Hungerspelen-trilogin idag. Jag gillade den, även om de två tidigare håller högre klass. Ett genomgående plus i serien är de många kasten och vridningar i en story som i grunden bygger på en enkel plot. 

####

Imorgon ska jag bygga en träningsbänk och lyssna ännu mer på hårdrock.