Fredag hos frisören

June 4, 2021 ☼ Stockholm

Jag har nu gått till en och samma barberare i cirka två år. Ett lite dyrare ställe med inredning som ska minna om amerikanskt 50-tal men som drivs av en äldre man och hans söner. Jag klipper mig hos patriarken själv. Han vet precis hur det ska göras. Lagom nivå på småpratet, inga missförstånd. Ett riktigt proffs. Han kör maskin på frihand och snyggar till kanterna med kniv. I dag bjöd han dessutom på en varm handduk. Det betyder att hela mitt ansikte virades in i en kokande varm och fuktig handduk. Därefter, om barberaren är tillräckligt snabb, raka med kniv helt utan den kräm som vanligtvis används för att minska risken för skärskador. Det kändes lyxigt. Att bli bjuden på en sådan sak som egentligen kostar extra tar jag som ett bevis på att han uppskattar min lojalitet som kund. Jag var till och med här med min son häromdagen. Han gillar inte att gå till frisören, han brukar bli besviken. Jag övertalade honom att vi skulle gå till mitt ställe. Patriarken var inte där den dagen så det fick bli hans son som klippte min son. Det föll mycket väl ut. Aldrig har han varit så nöjd förr. Jag fick chans att berätta det i dag för barberarsonen, så att hans pappa hörde det. Jag såg på honom att det gjorde gott. Är det sådant här som ger god karma?